Aska

Ett förtvivlat rop från avgrunden skär så mycket djupare än saxen som min navel dela itu. Allt faller dock på dövas öron, de som har valt att kasta sin hörsel i elden, de som blickar utåt när vi har all kunskap på andra sidan. Som ett askmoln som blockerar ens drömmar, låter dem falla i glömska, vissnar bort till en hög av gamla hudceller.