Jag ber så hemskt mycket om ursäkt! jag smörjer mina subbiga knän med babyolja och åker skridskor fram på den groggtäckta parketten fram till er. Jag bönar, ber och flätar en korg där jag stoppar all min ångest i lökform. Som en ursäkt, ett offer över att jag har varit lika frånvarande här som en hyena med taskigt ölsinne. Men jag lovar er nu kamrater och sociopater att inläggen skall flöda igen, som grädden på ett tjockiskonvent.
Under min borstresa från denna sal av ekande debilitet har jag ägnat mig åt att söka efter inspiration med sanddetektor och en gummibandshållare. Jag insåg snabbt att självbefläckelse och demens ej hjälper nu, utan jakten tog sin fart, ut ur yllefickorna. Jag trampade på en smal gränd med härsket smör som rann runt mina fötter stora som kajaker, men med en lyftstyrka som flera år av mänskligt förfall.
Med paddel och hovbiträdet for jag iväg, mötte paddor som kunde få strålkastare att explodera i nya galaxer. Matbestick som kunde penetrera de smalaste sprickorna i jordens basgångar. Och naprapater, i all kosmisk oändlighet, som stora vattendrivna ånglok lunkade de fram. De sjöng om finska vulgariteter och knådade ut varenda liten vitsockrad bergskedja i sin väg.
Men som Jupiter har sina fellackade taxibilar har även denna hop av maniska kiropraktorer en förgasare igensatt av kallskuret sidfläsk. Och ni mina gravt trivialiserade läsare vet väl hur det går med överdimensionerade charkprodukter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar